Centrala nervsystemet

Detta inlägg behandlar följande kursmål:

• Redogöra för centrala nervsystemets kärlanatomi samt ventrikelsystemets och hjärnhinnornas anatomi och funktioner
• Redogöra för hur CNS blodförsörjning, likvorcirkulation och tryckförhållanden regleras och kan påverkas
• Redogöra för kranialnerverna inklusive deras kärnors principiella uppdelning i motoriska, sensoriska och autonoma funktioner samt redogöra för kranialnervernas anatomiska förlopp och funktioner

---

Meninges

Dura mater cranialis, yttersta hjärnhinnan som består av två lager. Mellan dessa lager bildas venösa sinus. Det yttersta lagret går längst kraniets och det innersta lagret går längst arachnoidea mater. Mellan skallbenet och dura mater finns blodkärl, t.ex. a. meningea media, som vid skada leder till epiduralblödning. På vissa ställen viker sig hinnan, vilket bildar tre strukturer:

• falx cerebri (skiljer de två hjärnhalvorna)
• tentorium cerebelli (täcker cerebellum och skiljer det från cerebrum)
• falx cerebelli (skiljer de två hemisfärerna hos cerebellum)

Arachnoidea mater cranialis, mellersta hjärnhinnan, döpt efter sitt spindelvävsliknande utseende. Flera tunna filament sträcker sig från hinnan genom det underliggande utrymmet till pia mater.

Pia mater cranialis, innersta hjärnhinnan som fäster längst alla vindlingar och fåror hos hjärnvävnadens yta.

Likvorcirkulation

Likvor (cerebrospinalvätska), färglös vätska som fyller hjärnans ventriklar och flödar kring hjärnan och ryggmärgen mellan pia mater och arachnoidea mater (subaraknoidalt utrymme). Det består främst av natriumklorid och andra salter. Likvor produceras av ependymalceller i plexus choroideus. Det dräneras av utskott på arachnoidea mater som kallas granulationes arachnoideales. Det cirkulerar i en pulserande rörelse i riktning från ventriklarna till det subaraknoidala utrymmet. Produktionen av likvor uppgår till ungefär 500 ml per dygn, och eftersom en vuxen normalt har 140 ml likvor i centrala nervsystemet betyder det att vätskan ersätts tre till fyra gånger om dagen.

Likvor har flera funktioner:

• minskar hjärnans vikt
• agerar stötdämpande och skyddar hjärnan vid mekanisk stress
• bidrar till kylning av hjärnan
• transporterar näringsämnen till neuroner nära ventriklarna
• avlägsnar slaggprodukter

Plexus choroideus, typ av vävnad som filtrerar blod för att producera likvor. Består av specialiserade ependymalceller. Finns i taket på fjärde och tredje ventrikeln samt i botten på sidoventriklarna.

Granulationes arachnoideales, utskott på arachnoidea mater som dränerar likvor tillbaka till blodet.

Blodförsörjning

Circulus arteriosus Willisi, kärlkrans som försörjer hjärnan. Tar emot arteriellt blod från a. carotis interna (anterior) och från två a. vertebralis som går tillsammans och bildar a. basilaris (posterior). Hjärnan försörjs av tre bilaterala kärl som utgår från kärlkransen: a. cerebri anterior, a. cerebri media och a. cerebri posterior. Cirkeln sluts av en främre och en bakre kommunicerande artärförbindelse: a. communicans anterior et posterior.

Hjärnblödning

Epiduralblödning, blödning utanför dura mater och innan skallbenet. Orsakas till exempel av att a. meningea media brister.

Subduralblödning, blödning mellan dura mater och arachnoidea mater. Orsakas till exempel av att bryggvener brister.

Blod-hjärnbarriären

Blod-hjärnbarriären (BBB), mycket tät endotel i centrala nervsystemets blodkärl som skyddar vävnad i hjärna och ryggmärg. Bildar en selektiv och semipermeabel barriär som separerar extracellulär vätska i centrala nervsystemet från cirkulerande blod. Den hindrar vissa droger, läkemedel och celler (t.ex. vita blodkroppar, mikroorganismer) från att lämna blodbanan och nå neuronerna. Ämnen som regelbundet passerar blod-hjärnbarriären är hydrofoba/fettlösliga molekyler (syre, koldioxid, hormoner) samt små polära molekyler. Det finns ämnen som aktivt transporteras över barriären, till exempel glukos.

Blod-hjärnbarriären består av tre komponenter:

• Endotelceller med tight junctions
• Astrocyter vars fotliknande utskott fäster kring kärlen och tillhandahåller endotelcellerna med biokemiskt stöd
• Periocyter som återfinns mellan endotelcellerna och astrocyterna i basalmembranet

Circumventrikulära organ, strategiska platser i hjärnan där blod-hjärnbarriären saknas. Innehåller kemoreceptorer eller celler som lagrar, producerar eller utsöndrar hormoner. Genom diffusion vid dessa områden regleras endokrina funktioner. Exempel på dessa områden:

• Neurohypophysis, bakre delen av hypophysis som utsöndrar och tar upp hormoner
• Epiphysis (glandula pinealis), tar upp hormoner som påverkar reglering av dygnsrytm
• Area postrema, område på medulla oblongata som styr kräkreflexen när giftiga substanser återfinns i blodet
• Eminentia mediana, upphöjning i hypotalamus på hjärnans undre yta vid den tredje ventrikeln som fungerar som en neuroendokrin länk mellan hjärnan och hypofysen
• Organum subfornicale, struktur vid foramen interventriculare (kanalerna mellan sidoventriklarna och tredje ventrikeln) som reglerar törst

Homeostas

Intrakraniellt tryck (ICP), tryck inuti skallutrymmet som påverkas av flera faktorer: hjärnmassan, cirkulationssystemet, cerebrospinalvätskeflödet och skallens styvhet. Eftersom skallen har en statisk volym orsakar en volymförändring i ett av dessa system en kompensatorisk volymförändring i ett annat (Monroe-Kellie-doktrinen). Därmed kan en hjärnblödning leda till komprimering av hjärnmassan, vilket kan leda till skador på nervceller.

Normal trycknivå: 7-15 mmHg
Medvetslöshet: överstiger 40-50 mmHg

Intrakraniellt blodtryck, trycket i hjärnans kärl. Styrs av mängden blod per tidsenhet som hjärtat pumpar till hjärnan. Gränsvärden för detta blodtryck är 60 respektive 160 mmHg. Passeras dessa gränsvärden, antingen nedre eller övre gränsvärde, kan inte tillräcklig cerebral genomblödning upprätthållas, vilket resulterar i medvetslöshet.

Cerebral autoreglering, ser till att trycket i hjärnans kapillärer upprätthålls även om medelartärtrycket varierar.