Blodet

	Hb (blodvärde, g/L)
Kvinna	117-153
Man	134-170

Blodet består av flera komponenter:

• plasma (55%)
• blodceller (45%)
  • erytrocyter (röda blodkroppar)
  • leukocyter (vita blodkroppar)
  • trombocyter (blodplättar

Serum = plasma – koagulationsproteiner

Hematopoes

Megakaryocyter, bildar trombocyter.

Erytropoes

Bildning av erytrocyter.

Erytrocyter, blodceller där >95% av proteininnehållet utgörs av hemoglobin.

Erytropoietin (Epo), hormon som reglerar erytropoesen. Produceras av syrekänsliga celler i njuren och delvis i levern vid hypoxi.

1. Hypoxi → Hypoxia inducible factor (HIF) → Erytropoietin
2. Erytropoietin ökar produktionen av erytrocyter i röd benmärg
3. Ökat antal erytrocyter leder till ökad syreomsättning, vilket minskar hypoxi och därmed mängden Epo (feed-back reglering)

Hemoglobin (Hb), protein i röda blodkroppar som står för syrgastransporten i blodet. Fetalt hemoglobin har högre affinitet för syre (vänsterförskjuten dissociationskurva), vilket underlättar diffusion av O₂ över placenta.

Myoglobin, syrebindande molekyl i muskelvävnad som minskar syrekoncentrationens variation i cellen. Har lägre syrebindande kapacitet än hemoglobin, men binder till syre med högre affinitet, vilket är fördelaktigt när syre ska hämtas från blodet.

Folsyra (folat, Vitamin B₉), krävs för DNA-syntes.

Vitamin B₁₂ (kobalamin), krävs som kofaktor till folsyra och för metyleringsfaktorer. Viktig för myelinisering av axon i CNS och PNS.

Brist på folsyra och B₁₂ ger liknande anemi. Folsyra-supplementering kan maskera anemi orsakad av B₁₂. Brist på B₁₂ kan även ge neurologiska skador (demyelinisering).

Järnomsättning

Det saknas mekanism för järnutsöndring, om man bortser från det som förloras vid:

• naturlig epitelavstötning, speciellt i mag-tarmkanalen
• menstruation eller annan blödning
• graviditet

Ferritin, intracellulärt protein som utgör kroppens normala deponeringsform för järn.

Transferrin, transportprotein som bildar komplex med och transporterar järn i blodplasman. Vid anemi är koncentrationen transferrin i blodet förhöjd.

Fe²⁺ katalyserar bildning av fria syreradikaler, därför är det bundet till olika proteiner (t.ex. hemoglobin, myoglobin) eller oxideras av enzymer till Fe³⁺ och binder till ferritin eller transferrin.

Järnupptag från födan sker av enterocyter, en typ av specialiserade tarmceller.

Hepcidin, reglerar upptaget av järn och produceras av levern vid höga järnnivåer. Hepcidin hämmar ferroportin 1, en receptor som vanligtvis transporterar Fe²⁺ basolateralt från enterocyter till interstitiet. Höga nivåer av järn (eller inflammation) stimulerar syntes av hepcidin, vilket leder till minskat järnupptag. Erytropoes-aktivitet hämmar syntesen och leder till ökat upptag.

Erytrocytomsättning

Hemoglobin bryts ned och återanvänds.

Hb → hem → Fe + biliverdin

• Fe → via transferrin till benmärg → Hb-syntes
• Biliverdin → bilirubin → galla

Hemostas

Primär hemostas

Ansamling och aktivering av trombocyter till skadat område.

1. Endotelskada
   • Nerver detekterar när endotelceller skadas och triggar kontraktion hos glatta muskelceller, vilket konstrigerar kärlet och minskar blodflödet
   • Vanligtvis utsöndrar endotelceller NO och prostaglandiner, vilket verkar relaxerande på glatt muskulatur. Men vid skada minskar denna utsöndring och istället utsöndras endotelin, vilket också får muskelcellerna att kontrahera
2. Exponering av underliggande kollagen
   • Vid endotelskada utsöndrar endotelcellerna von Willebrands faktor (vWF), ett protein som binder till kollagenet under endotelcellerna
3. Adhesion
   • Trombocyter binder till vWF
4. Aktivering
   • När trombocyter binder till vWF aktiveras dem och de ändrar konformation som tillåter dem att binda till andra trombocyter
   • Aktiverade trombocyter utsöndrar mer vWF, men även serotonin, ADP och tromboxan A2 (TXA₂), vilket leder till att fler trombocyter attraheras (positiv feed-back)
   • Aktiverade trombocyter utsöndrar även Ca²⁺, vilket är viktigt i sekundär hemostas
   • NO och prostaglandiner som utsöndras från oskadade endotelceller motverkar aktivering av trombocyter, därmed koncentreras hemostasen till dit skadan har skett
5. Aggregation
   • ADP och TXA₂ binder till trombocyter, vilket gör att de binder till kollagen och uttrycker cellyteproteinet GPIIB/IIIA som binder till fibrinogen, vilket bildar kopplingar mellan trombocyter

Tromboxan (THX₂), signalsubstans som är vasokonstrigerande och aktiverar trombocyter, vilket faciliterar aggregering och bildning av en blodpropp.

Sekundär hemostas

Förstärkning av blodpropp med ett nätverk av fibrin. Består av två aktiveringsvägar (extrinsic och intrinsic) som individuellt kan aktivera faktor X som verkar i en gemensam aktiveringsväg (common pathway).

Extrinsic pathway, aktiveras av tissue factor (TF, faktor III) som finns i vävnaden utanför blodet.

1. Trauma exponerar celler under endotelcellerna, vilket leder till utsöndring av TF
2. TF bildar ett komplex med ett protein i blodet (faktor VII) och Ca²⁺
3. Detta komplex klyver faktor X till sin aktiva form, faktor Xa

Intrinsic pathway, exponerat kollagen och aktiverade blodplättar leder till en aktiveringskaskad som slutligen leder till aktivering av faktor X. Kallas intrinsic eftersom alla faktorer finns i blodet.

Common pathway, ett protein vid namn faktor X bildar ett komplex som aktiverar trombin.

1. Faktor Xa klyver faktor V till faktor Va
2. Xa och Va bildar ett komplex tillsammans med Ca²⁺ (protrombinas-komplex)
3. Protrombinas-komplex klyver protrombin till aktivt trombin, som har flera prokoagulativa effekter

Trombin (faktor IIa), ett protein som utgör en viktig del av blodkoagulering. Protrombin (faktor II) syntetiseras i levern under närvaro av vitamin K. Protrombin aktiveras till trombin vid närvaro av faktor X, faktor V och Ca²⁺. Trombin har flera viktiga funktioner:

• klyver fibrinogen (faktor I) till fibrin (faktor Ia)
• binder till receptorer på trombocyter, vilket aktiverar dem
• aktiverar faktor V (positiv feed-back)
• klyver stabiliseringsfaktor XIII till XIIIa, som tillsammans med Ca²⁺ bildar cross-links mellan fibrinkedjorna

K-vitamin, viktig vid syntes av koagulationsfaktorer.

fosfolipider

Antikoagulering

Hämmande av blodets koagulering. Viktigt för att upprätthålla en konstant balans mellan koagulering och icke-koagulering av blodet.

Trombin, faktor X och Ca²⁺ är viktiga faktorer i hemostas, därför är dessa target för antikoagulering.

Trombomodulin, protein som vanligtvis uttrycks på icke-skadade entotelceller, till vilket trombin binder och inaktiveras. Därmed kan koaguleringen koncentreras till området där skadan skett.

Antitrombin, protein som binder till trombin och inaktiverar det. Inaktiverar även faktor X.

• Heparin, läkemedel som binder till antitrombin och ökar dess affinitet för dess target.

Vanligtvis utsöndrar icke-skadade endotelceller NO och prostaglandiner, som motverkar aktiverade trombocyter från att utsöndra THX₂.

Fibrinolys

Degradering av fibrin-nätverket.

Plasmin, proteas som bryter ned fibrin. Bildas från plasminogen, ett protein som produceras av levern. Plasminogen konverteras till plasmin av tissue plasminogen activator (tPA).

Tissue plasminogen activator (tPA), sekreteras vanligtvis av icke-skadade endotelceller. Produktionen stimuleras av koagulationsfaktorer, främst faktor X och trombin.

Endotelceller utsöndrar samtidigt plasminogen activator inhibitor (inhiberar tPA) och antiplasmin (inhiberar plasmin), vilket hämmar fibrinolys. It’s all about balance.

Patologi

Myelom, elakartade plasmaceller producerar överflödigt en identisk typ av antikropp. Den kallas för M-komponent och är en antikropp vanligtvis av klass IgG eller IgA.